Akademiskt Ansvar

Svenska universitets och högskolors verksamhet styrs av

högskolelagen och högskoleförordningen.

Verksamheten är också underställd Sveriges

grundlagar. Universitet och högskolor är samtidigt idéburna

institutioner vars verksamhet inom forskning och utbildning vilar på

allmänna humanistiska värden, ex. FN-deklarationerna om mänskliga

rättigheter. Verksamheten vid universitet och högskolor vägleds vidare

av vad som traditionellt benämns akademiska värden:[1]

Akademisk frihet:

Den akademiska friheten är inskriven i högskolelagen

tryggar forskarens rätt att fritt välja forskningsproblem och

forskningsmetod samt rätten att fritt publicera sitt

forskningsresultat[2]. Den akademiska friheten inkluderar vidare

forskarens rätt att yttra sig och kritisera sina kollegors forskning.

Begreppet akademisk frihet är även relevant för undervisande personal

och avser då lärarens frihet i utbildningen, ex. rätten att välja

pedagogik, samt frihet i sin kunskapsförmedling givet att den vilar på

vetenskaplig grund. Den akademiska friheten inbegriper även

studenternas rätt att fritt söka kunskap[3].

Den akademiska friheten utmanas

när forskare samverkar med

myndigheter, företag och idéburna organisationer. Tidigare studier

visar att forskare vid samverkan kan uppleva konflikter mellan

akademin och den externa samverkanspartnern i frågor som rör öppenhet,

medbestämmande och kollegial förankring.

Akademisk integritet:

Den akademiska integriteten är själva kärnan i

den akademiska friheten och står för kravet att ingen politisk,

ideologisk eller ekonomisk påverkan får ske gällande forskningens

resultat, metod och publicering, samt av utbildningen.

Akademisk kvalitet:

Hög akademisk kvalitet är ett ideal och överordnat

mål för universitet och högskolor och innebär en ständig strävan efter

att producera och förmedla kunskap av högsta möjliga kvalitet.

Akademiskt ansvar:

Med den akademiska friheten följer också ett

akademiskt ansvar som dels inbegriper en plikt att värna om de

akademiska värdena, samt ett ansvar att inte missbruka den akademiska

friheten.

Akademisk kollegialitet:

Den akademiska kollegialiteten är en

arbetsmetod och sätt för universitetsanställda forskare och lärare

förhålla sig till sina kollegor och den forskning och undervisning som

bedrivs. I korthet innebär akademisk kollegialitet att beslut fattas i

största möjliga mån i konsensus efter att rationella samtal har förts

mellan kollegor där handlingsalternativen har analyserats och

argumenten prövats utan hänsyn till person. Målet är ytterst bygga

framgångsrika miljöer för utbildning och forskning.

Den akademiska kollegialiteten inbegriper vidare den kvalitetsprövande

utvärdering som pågår inom akademin där kollegor genom s.k. peer review

granskar och bedömer ansökningar gällande forskningsmedel,

anställningar, doktorsavhandlingar och forskningsartikelmanus[4].

https://samsynwiki.su.se/wiki/Akademiska_v%C3%A4rden

Högskolelag. SFS nr: 1992:1434 (utdrag)

Departement/myndighet: Utbildningsdepartementet

Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Innehåll:

   1 kap. Inledande bestämmelser

   2 kap. De statliga högskolornas organisation

   3 kap. Professorer och andra lärare

   4 kap. Studenterna

   5 kap. Särskilda föreskrifter

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §   I denna lag ges bestämmelser om universitet och högskolor under statligt huvudmannaskap.

Vad som i fortsättningen sägs om högskolor avser både universitet och högskolor, om inte något annat anges särskilt.

Lag (2012:910).

2 §   Staten ska som huvudman anordna högskolor för

  1. utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och

  2. forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete.

Högskolelag. SFS nr: 1992:1434 1 kap §2

I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande

samhället för ömsesidigt utbyte och verka för att den kunskap och

kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta.

3 §   Verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning.

3 a §   I högskolornas verksamhet ska vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas.

I lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av

oredlighet i forskning finns bestämmelser om forskares och

forskningshuvudmäns ansvar för att forskning utförs i enlighet med god

forskningssed och om att en särskild nämnd ska pröva frågor om

oredlighet i forskning. Lag (2019:505).

4 §   Verksamheten ska avpassas så att en hög kvalitet nås i utbildningen och forskningen.

De tillgängliga resurserna ska utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

Kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna. Lag (2013:119).

Högskolelag. SFS nr: 1992:1434 1 kap §5

5 §   Högskolorna ska i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som

innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en

hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa.

Den samlade internationella verksamheten vid varje högskola ska dels

stärka kvaliteten i högskolans utbildning och forskning, dels bidra

nationellt och globalt till sådan hållbar utveckling som avses i första

stycket.

Högskolorna ska också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.

Högskolorna ska i sin verksamhet främja ett livslångt lärande.

Lag (2021:317).

6 §   I högskolornas verksamhet ska som allmän princip gälla att den

akademiska friheten ska främjas och värnas.

För forskningen ska som allmänna principer gälla att

  1. forskningsproblem får fritt väljas,

  2. forskningsmetoder får fritt utvecklas, och

  3. forskningsresultat får fritt publiceras.

Lag (2021:317).

7 §   Utbildningen skall ges på

  - grundnivå,

  - avancerad nivå, och

  - forskarnivå.

Lag (2006:173).

9 §   Utbildning på avancerad nivå skall väsentligen bygga på de

kunskaper som studenterna får inom utbildning på grundnivå eller

motsvarande kunskaper.

Utbildning på avancerad nivå skall innebära fördjupning av kunskaper,

färdigheter och förmågor i förhållande till utbildning på grundnivå och

skall, utöver vad som gäller för utbildning på grundnivå,

  - ytterligare utveckla studenternas förmåga att självständigt integrera och använda kunskaper,

  - utveckla studenternas förmåga att hantera komplexa företeelser, frågeställningar och situationer, och

  - utveckla studenternas förutsättningar för yrkesverksamhet som ställer stora krav på självständighet eller för forsknings- och utvecklingsarbete. Lag (2006:173).

9 a §   Utbildning på forskarnivå skall väsentligen bygga på de

kunskaper som studenterna får inom utbildning på grundnivå och

avancerad nivå eller motsvarande kunskaper.

Utbildning på forskarnivå skall, utöver vad som gäller för utbildning

på grundnivå och på avancerad nivå, utveckla de kunskaper och

färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning.

Lag (2006:173).

10 a §   Examina skall avläggas på grundnivå, avancerad nivå eller

forskarnivå. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka examina som får

avläggas och på vilken nivå de skall avläggas.

Lag (2006:173).

14 §   Om kraven i 13 § 1 inte är uppfyllda för en viss examen som ett

universitet eller en högskola har tillstånd att utfärda eller som ett

universitet får utfärda enligt 11 § första stycket, ska den myndighet

som regeringen bestämmer uppmana universitetet eller högskolan att inom

viss tid avhjälpa bristerna.

Finns bristerna helt eller till väsentlig del kvar sedan tiden för

uppmaningen har gått ut, får den myndighet som regeringen bestämmer

besluta att universitetet eller högskolan inte längre får utfärda en

sådan examen som bristerna avser.

Även om ett beslut enligt andra stycket om att en viss examen inte

längre får utfärdas har fattats, får universitetet eller högskolan

utfärda examen för de studenter som har påbörjat sin utbildning vid det

universitetet eller den högskolan före beslutet. Detta gäller dock bara

om utbildningen omfattar ett program, en kurs eller en del av en

utbildning på forskarnivå som kan leda fram till en sådan examen som

beslutet avser.

Lag (2012:490).

15 §   Den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att ett

beslut enligt 14 § andra stycket inte längre ska gälla i fråga om

examina som ett universitet före beslutet haft rätt att utfärda enligt

11 § första stycket.

Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om kraven på utbildningen som anges i 13 § 1 är uppfyllda. Lag (2012:490).

2 kap. De statliga högskolornas organisation

1 §   Riksdagen beslutar vilka statliga högskolor som skall finnas.

2 §   Styrelsen för en högskola har inseende över högskolans alla

angelägenheter och svarar för att dess uppgifter fullgörs.

3 §   För ledningen av verksamheten närmast under styrelsen skall varje

högskola ha en rektor.

4 §   Regeringen utser ordföranden i en högskolas styrelse. Rektor ska

ingå i styrelsen. Lärare och studenter vid högskolan har rätt att utse

ledamöter i styrelsen. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

föreskrifter om antalet sådana ledamöter och om hur de ska utses.

Regeringen utser övriga ledamöter i styrelsen.

Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt vid

styrelsens sammanträden. Lag (2016:744).

5 §   En högskola beslutar om sin interna organisation utöver styrelse

och rektor, om inte något annat är föreskrivet. När högskolan beslutar

om sin organisation ska 6 och 7 §§ gälla. Lag (2010:701).

6 §   Beslut ska fattas av personer med vetenskaplig eller konstnärlig

kompetens, om besluten kräver en bedömning av

  1. uppläggning, genomförande av eller kvalitet i utbildningen, eller

  2. organisation av eller kvalitet i forskningen.

Om den bedömning som avses i första stycket ska göras av en grupp av

personer, ska majoriteten av personerna i gruppen ha vetenskaplig eller

konstnärlig kompetens. Styrelsen får dock besluta att en sådan

majoritet inte behövs om det finns särskilda skäl. Lag (2013:119).

7 §   Studenterna har rätt att vara representerade när beslut fattas

eller beredning sker som har betydelse för utbildningen eller

studenternas situation. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela

föreskrifter om antalet sådana representanter och om hur de ska utses.

Lag (2016:744).

8 §   I föreskrifter om hur studenterna utser ledamöter i styrelsen

eller representanter enligt 7 §, får regeringen överlämna åt enskilda

individer eller åt sammanslutningar att utse ledamöterna eller

representanterna. Lag (2016:744).

9 §   Regeringen meddelar särskilda föreskrifter om sammansättningen av

styrelse vid Sveriges lantbruksuniversitet och vid Försvarshögskolan

samt om en nämnd för forskning och utbildning vid Försvarshögskolan.

Lag (2010:701).

3 kap. Professorer och andra lärare

1 §   I en lärares arbetsuppgifter får det ingå att ha hand om utbildning eller forskning samt administrativt arbete. Till en lärares uppgifter hör också att följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet och den samhällsutveckling i övrigt som har betydelse för lärarens arbete vid högskolan.

Lag (2013:119).

2 §   För utbildning och forskning ska det finnas professorer och

lektorer anställda som lärare vid högskolorna.

Anställning som professor är den främsta anställningen som lärare.

Regeringen meddelar föreskrifter om de behörighetskrav och

bedömningsgrunder som ska gälla vid anställning av professorer och

lektorer. Lag (2010:701).

3 §   En professor ska anställas tills vidare utan tidsbegränsning, om

inte någonting annat följer av andra stycket.

En professor får anställas för en bestämd tid, om det är fråga om

  1. konstnärlig verksamhet,

   2. adjungering till en högskola av någon som har sin huvudsakliga

   verksamhet utanför högskoleväsendet (adjungerad professor), eller

   3. anställning som gästlärare av en person som uppfyller

behörighetskraven för professor (gästprofessor). Lag (2010:701).

7  §   En lärare vid en högskola får vid sidan av sin anställning som

lärare ha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser

forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, om

läraren därigenom inte skadar allmänhetens förtroende för högskolan. En

sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens arbete inom

ramen för anställningen.

I fråga om bisysslor i övrigt finns bestämmelser i lagen (1994:260) om

offentlig anställning. Lag (1997:797).

8 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om att en anställning som lärare vid en högskola

skall vara förenad med en anställning som specialistutbildad läkare

eller tandläkare eller med en annan anställning än som läkare vid en

sådan sjukvårdsenhet som är upplåten för medicinsk utbildning och

forskning. En förenad anställning får innehas bara av den som uppfyller

behörighetskraven för båda anställningarna.

Den ordning som gäller för anställning av lärare skall gälla också för

den anställning som skall vara förenad med läraranställningen.

Innan någon anställs som lärare, skall sjukvårdshuvudmannen ges

tillfälle att yttra sig i ärendet, om anställningen skall vara förenad

med en anställning vid en sjukvårdsenhet. Lag (1997:797).