Bengt,

Det enkla svaret du söker är följande: Nej, jorden kommer inte att fortsätta att värmas upp i samma takt oavsett vad vi gör.

Om vi till exempel plötsligt stoppar alla utsläpp av växthusgaser i dag kommer uppvärmningen att avstanna och temperaturen kommer att stabiliseras nära sitt nuvarande värde.

Den viktigaste fysiken bakom detta beteende består av två huvuddelar:

Den ena är att världshaven på ytan redan är nära termisk jämvikt med den nuvarande nivån av växthusgasdrivning.

Om man håller denna drivning fast (genom att stoppa nya utsläpp) kommer djuphaven att fortsätta att värmas,

men ytan kommer att värmas mycket lite.

Den andra delen är att om utsläppen upphör kommer koldioxidkoncentrationen i atmosfären att långsamt minska eftersom koldioxid absorberas i havet, vilket motverkar den lilla uppvärmningen av ytan. Resultatet blir att yttemperaturen förblir ungefär konstant i århundraden, för att slutligen sjunka. Allt detta förklaras ganska tydligt i det dokument som bifogas här.

Så nej, det är inte för sent för klimatåtgärder. Det är det enkla svaret.

Om du vill ha det fullständiga svaret bör du läsa det bifogade dokumentet, IPCC-rapporten och den litteratur som citeras där.

Rodrigo Caballero

Short-lived climate pollution

Hej Bengt,

Jovisst kan jag även svara på det. Anledningen att temperaturökningen avstannar när man  bringer koldioxidutsläppen ner till  noll  är att djuphaven tar upp koldioxid i ungefär samma takt som de tar upp värme. Här följer en lite mer detaljeret förklaring:

När man gradvist öker koldioxid i atmosfären genom att elda fossila bränslen, så som vi gör nu, så "släper" djuphaven efter och tar upp värme på grund av dess enorma värmekapacitet vilket, som du helt riktigt påpekar, gör att yttemperaturen inte är i jämnvikt med den ökade växthuseffekt. Man säger att man följer en transient, och den relevanta känsligheten är TCR som i runda slingor är hälften av klimatkänsligheten. Håller man fast (på något magiskt sätt) koldioxid halten på en viss nivå kommer djuphaven så småningom värmas upp de med, och då når man jämnviktsktemperaturen.

Koldioxiden vi släpper ut fördelas i första hand mellan atmosfär, vegetation och blandningsskiktet i haven (de översta 50-100 meter). När vi slutar tillföra nytt fossilt koldioxid kommer djuphaven och olika andre processer att långsamt minska koldioxidhalten i atmosfären.

Eftersom det är havströmmar som drar ner såväl värme och koldioxid till djuphaven så kompenserar dessa två processer varandra och leder till ungefärlig konstant temperatur efter det att man slutat elda fossilt. Efter runt 100 år minskar temperaturen mycket långsamt.

I praktiken finns en del finlir som gör att det inte stämmer helt. Främst så går det lite fortare med att få ner koldioxidhalten, främst på grund av att även andre processer än haven kan bidra. Sedan finns en del kortlivade forceringer som kommer i samband med fossil eldning, främst aerosoler och metanläckage, som när man tar bort dessa leder till en liten extra uppvärmning.

Jag bifogar några relevanta studier, men det står förstås mer om det i IPCC rapporten kapitel 5.

Hälsningar,

Thorsten

Ref PDF

MacDougal_etal_2020

Mauritsen_Pincus_2017

Den ena är att världshaven på ytan redan är nära termisk jämvikt med den nuvarande nivån av växthusgasdrivning.

Termisk jämvikt tolkas som om världshavens yt-temperatur inte skiljer mycket

från global medeltemperatur i atmosfären   OK ?

Det är alltså atmosfären som driver yt-temperaturen ?

https://www.epa.gov/climate-indicators/climate-change-indicators-sea-surface-temperature

Excel

Om man håller denna drivning fast (genom att stoppa nya utsläpp) kommer djuphaven att fortsätta att värmas,

men ytan kommer att värmas mycket lite.

Ligger inte felet redan här?? Det är inte utsläppen som driver.

Därmed stoppas inte drivningen när nya utsläpp stoppas.

Det är 413 ppm CO2 som redan finns

eller 3000 Gton "för mycket" i hav och luft.

Den grova tumregeln för förväntad global temperatur:

t=1.443*cs*ln(ppmCO2/275)=21C     cs=36  ppmCO2=413

Modellen innebär att jorden ligger i en ugn med +21C temperatur.

Eftersom jorden ligger där  just nu så vet vi att 413 ppm CO2 ger 0.035C/år i ökningstakt.

Detta fortsätter i 700 år och siktet är inställt på +21C.

Utsläppen är bara 1% av det som redan finns och dess verkan är fördelad 700 år framåt.

Utsläppen har nästan ingen betydelse i sammanhanget.

Om man antar klimatkänslighet=3

så blir förväntad global temperatur

t=1.443*cs*ln(ppmCO2/275)= +1.7 C     cs=3  ppmCO2=413.

Då krymper tidskonstant mellan CO2 och temp ner till nästan noll.

Kan det vara just här fällan ligger ?

Molnet=Vostok

Pinnen är NASA sista 100 år.

Se mer om klimatkänslighet här.

Den andra delen är att om utsläppen upphör kommer koldioxidkoncentrationen i atmosfären att långsamt minska eftersom koldioxid absorberas i havet,

Vi har knappa 3000 Gton CO2 för mycket i hav och atmosfär där det finns en balans.

Det verkar mer logiskt att en konstant koncentration i luften följs av en konstant

kocentration i haven... Dock  När oceanen blir varmare så släpper oceanen

ifrån sig CO2. Högre värme kommer också att frigöra växthusgaser.

vilket motverkar den lilla uppvärmningen av ytan.

Modellen med ugnen visar att jorden forstätter med minst 0.035 C/år, sikte +21C

På vägen dit kommer dramatisk positiv feedback att ske.

Resultatet blir att yttemperaturen förblir ungefär konstant i århundraden, för att slutligen sjunka. Allt detta förklaras ganska tydligt i det dokument som bifogas här.

Kan dessa vaga slutsatser vara resultaten av en felaktig klimatkänslighet ?

När man gradvist öker koldioxid i atmosfären genom att elda fossila bränslen, så som vi gör nu, så "släpar" djuphaven efter och tar upp värme på grund av dess enorma värmekapacitet vilket, som du helt riktigt påpekar, gör att yttemperaturen inte är i jämnvikt med den ökade växthuseffekt.

Jag vet inte om du betraktar Växthuseffekten som ugnstemperaturen som är  +21C i min ugns-modell.

Hav och atmosfär släpar efter med en tidskonstant av 700 C.

Man säger att man följer en transient, och den relevanta känsligheten är TCR som i runda slingor är hälften av klimatkänsligheten. Håller man fast (på något magiskt sätt) koldioxid halten på en viss nivå kommer djuphaven så småningom värmas upp de med, och då når man jämnviktsktemperaturen.

Koldioxiden vi släpper ut fördelas i första hand mellan atmosfär, vegetation och blandningsskiktet i haven (de översta 50-100 meter). När vi slutar tillföra nytt fossilt koldioxid kommer djuphaven och olika andre processer att långsamt minska koldioxidhalten i atmosfären.

Eftersom det är havströmmar som drar ner såväl värme och koldioxid till djuphaven så kompenserar dessa två processer varandra och leder till ungefärlig konstant temperatur efter det att man slutat elda fossilt. Efter runt 100 år minskar temperaturen mycket långsamt.