FourhtPhase

The four principles just outlined can be viewed as rules of nature, formerly

obscured in some remote corner and now unveiled in a clearer light (Fig. 18.6).

These principles seem rich with explanatory power. They help

answer simple “why” and “how” questions: Why do gels hold water?

How can champagne bubbles proliferate in streams seemingly without

end? How can simple hydrated wedges split apart massive boulders?

How does water rise to the tops of giant redwood trees? Why do you

see clouds of vapor above your hot coffee? Why does ice make you slip

and fall on your face? The principles can explain many other questions

whose answers have remained elusive.

Because of their vast explanatory power, I believe these four prin-

ciples may prove foundational for much of nature.

Why Have These Principles Remained Secret?

If these principles are as useful as claimed, then why have they

remained secret for so long? How have they escaped inclusion in the

repository of common understanding?

At least four reasons come to mind.

• First, water science has had a checkered history. The polywater debacle

left scars; it kept curious scientists away from water for decades. Any

researcher confident enough to enter the arena and fortunate enough to

Fig. 18.6 Bringing hidden principles

to light.

339 18. The Secret Rules of Nature

discover something unexpected was inevitably attacked with the recy-

cled darts used to ridicule polywater. Surely their water must have been

contaminated (even though natural water is anything but pure); there-

fore, their results can be safely dismissed with a wave of the hand. Then

came water memory. Memory stored in water seemed so improbable

that it became the butt of scientific jokes: Having trouble remembering

names? Try drinking more water — it will restore lost information.

Thus, the field of water was twice stung. With critics and their scorn

awaiting at every turn, what prudent scientist would venture into the

field of water research? Water became treacherous to study. Immersing

oneself in water science has become as perilous as immersing oneself

in corrosive acid.

• A second reason for the slow emergence of understanding is wa-

ter’s ubiquity. Water is everywhere. Water occupies a place central to

so many natural processes that few people can conceive that the basics could

remain open to question. Surely someone must have worked out those

basics, probably a century or two ago. This perception keeps scientists

away. If anything, their reluctance has only intensified: today’s sci-

ence rewards those who focus narrowly on trendy areas, leaving little

room for questioning widely taught foundational science. Especially

for something as deeply rooted and common as water, the incentive to

question fundamentals has all but vanished.

• A third reason for the slow emergence of such fundamental prin-

ciples plagues all of science: intellectual timidity. Relying on received wis-

dom feels safer than dealing with the uncertainties of revolutionary disruption.

You’d think that scientists would embrace dramatic advances in fun-

damental science, but most of them feel more comfortable restricting

themselves to minor deviations from the status quo. Scientists can resist

revolution in the same way as any other defender of orthodoxy.

• A fourth reason is outright fear. Challenging received wisdom

means stepping on the toes of scientists who have built careers on that

wisdom. Unpleasant responses can be anticipated. For example, I have

here trampled on a lot of sacred ground. I anticipate due reprimand,

particularly from those scientists whose recognition, grants, patents,

and other attributes of power depend on defending their scientific

standing. A child might be forgiven for such apostasy; senior scientists,

340

alas, are rarely accorded the courtesy. Thus, many career-oriented re-

searchers maintain conservative postures, keeping their distance from

anything that even smells like revolutionary challenge. That posture

helps keep bread on their scientific tables.

To summarize, at least four factors bear responsibility for the painfully

slow emergence of new principles: (i) the blighted history of the water

field has kept scientists away; (ii) water is so common that everyone

presumes that the fundamentals have been resolved; (iii) deviating from

mainstream views can be unsettling; and (iv) questioning the prevailing

wisdom has always been a risky business, in science as elsewhere.

These obstacles have combined to produce a long-term stall. I am

trying my best to crank up that stalled engine.

The Future

We began by asking a simple question: why do exclusion zones

exclude? The more we looked, the more we found. Finally, there

emerged four general principles, and various insights, which you have

encountered scattered throughout the book.

Seeing how far those principles can take us is a temptation to which

I have admittedly succumbed. I originally intended to include material

on physics and biology in this book, but readers of preliminary drafts

prevailed on me to stick to water’s chemistry. However, the principles

elaborated here extend naturally into other scientific domains; there-

fore, I plan to follow up with additional books. There is much to say,

particularly about physics and biology.

The key to making progress in all of these arenas must include a fresh

willingness to admit that the emperor has no clothes. Even the greatest

of scientific heroes might have erred. Those scientists were human: they

ate the same kinds of food we eat, enjoyed the same passions we enjoy,

and suffered the same frailties to which we are prone. Their ideas are

not necessarily infallible. It might seem irreverent, but if we hope to

penetrate toward ground truth, we need the courage to question any

and all foundational assumptions, especially those that seem vulnerable.

Otherwise, we risk condemning ourselves to perpetual ignorance.

341 18. The Secret Rules of Nature

Where such explorations might lead, nobody can say. Within the

domain of uncertainty lies the charm of the scientific pursuit: through

unfettered experimentation, logical thinking, and the occasional good

luck of stumbling upon the unexpected, we may begin to illumine the

dark recesses of nature.

Naturens inneboende rikedom erbjuder obegränsat antal områden

för omstörtande innovationer och det är exakt detta som behövs för

att lösa klimatkrisen och energikrisen.

Detta är två kriser som inte ens behövde finnas om man lyfter blicken mot lösningarna.

Ett omstörtande område vore att suga 2 Gton metan ur atmosfären per år

vilket tar oss tillbaka till 1920 talet i växthuseffekt och löser större delen

av energikrisen.

Idén har testats hos några professorer i termodynamik, som snabbt avfärdar

hela detta område med att det är för lite  metan i atmosfären, bara 1.8 ppm.

Troligen kommer en enig akademisk expertis att hålla med och hela

denna expertis diskvalificerar med glädje sig själva.

Samtidigt missar den samlade klimatexertisen att tala om att lösningen

kan vara helt nödvändlig för civilisationens överlevnad och att denna

innovation måste vara i full drift senast 2025.

Från alla håll skjuts de omstörtande innovationer sönder som skall bli

vår enda räddning.   Expertisen är mer intresserade av att rädda ansiktet

än att rädda sina egna barn.

Det finns som sagt obegränsat antal områden för omstörtande innovationer och

här bekrivs ytterligare ett sådant område: Vattnets fjärde fas.

Detta område baseras på forskning av Prof. Gerald Pollack,   University of Washington.

Hans bok "Fourth Phase of Water" beskriver en rad okända och fascinerande egenskaper

hos vanligt vatten. Det är mycket troligt att vattnets dolda egenskaper kan gömma

tillräckligt mycket möjligheter för att lösa både klimatkrisen och energikrisen.

Varför den etablerade akademiska världen inte är särsklit intresserade

försöker Prof. Gerald Pollack förklara:

De fyra principer som beskrivs i boken kan ses som naturregler,

som tidigare var dolda i något avlägset hörn och som nu avslöjas i ett klarare ljus.

Dessa principer verkar vara rika på förklaringskraft. De hjälper

svara på enkla frågor om "varför" och "hur": Varför håller geler kvar vatten?

Hur kan champagnebubblor föröka sig i vattendrag till synes utan

utan slut? Hur kan enkla hydrerade kilar splittra massiva stenblock?

Hur kan vatten stiga upp till toppen av gigantiska redwoodträd? Varför

ser du moln av ånga ovanför ditt varma kaffe? Varför får isen dig att glida

och falla? Principerna kan förklara många andra frågor

vars svar har förblivit svårfångade.

På grund av deras enorma förklaringsförmåga anser jag att dessa  principer

kan visa sig vara grundläggande för mycket i naturen.

Varför har dessa principer förblivit hemliga?

Om dessa principer är så användbara som de påstås, varför har de då

varit hemliga så länge? Hur har de undgått att vara del

av den allmänna förståelsen?

Åtminstone fyra skäl kommer i åtanke.

- För det första har vattenvetenskapen haft en brokig historia. Polyvatten-skandalen

lämnade ärr och höll nyfikna forskare borta från vatten i årtionden. Alla

forskare som var tillräckligt självsäkra för att ge sig in på arenan och som har tur nog att

upptäcka något oväntat blev oundvikligen attackerade med

återvunna pilar som använts för att förlöjliga polyvatten.

Sedan kom vattenminnet. Minnet som lagras i vatten verkade så osannolikt

att det blev föremål för vetenskapliga skämt ? Försök att dricka mer vatten -

det kommer att återställa förlorad information.

Kritiker och deras förakt och deras hånskratt väntade vid varje tillfälle, vilken

Vilken försiktig vetenskapsman skulle våga sig in i detta?

Vatten blev förrädiskt att studera.

Att dränka sig i vattenforskning  är lika farligt som att dränka sig i frätande syra.

En andra orsak till att förståelsen har varit så långsam är att

vatten är allestädes närvarande. Vatten finns överallt. Vatten har en central plats i

så många naturliga processer att få människor kan föreställa sig att grunderna skulle kunna

förbli öppna för ifrågasättande.

Någon måste väl ha räknat ut svaren för ett eller två hundra år sedan. Denna uppfattning håller vetenskapsmännen borta. Om något har deras motvilja bara ökat.

Forskning belönar dem som fokuserar på  trendiga områden och lämnar lite utrymme för

att ifrågasätta den grundläggande  vetenskapen som lärs ut i stor utsträckning.

Särskilt  när det gäller något som är så djupt rotat

och vanligt som vatten, är incitamentet att  ifrågasätta de grundläggande principerna

obefintliga.

En tredje orsak till att grundläggande principer kartläggs alltför långsamt är den

regel som plågar hela vetenskapen: intellektuell blyghet.

Det känns bekvämare att förlita sig på de kunskaper man redan fått än att

hantera revolutionärt omstörtande tankar.

Man skulle kunna tro att vetenskapsmännen skulle omfamna dramatiska framsteg inom

fundamental  vetenskap, men de flesta känner sig mer bekväma med att begränsa

sig till mindre avvikelser från status quo. Forskare kan stå emot

revolutionen på samma sätt som alla andra försvarare av ortodoxin.

Ett fjärde skäl är ren rädsla. Att ifrågasätta den vedertagna visdomen

innebär att man trampar vetenskapsmän på tårna som har byggt sin karriär på denna

visdom. Obehagliga reaktioner kan förväntas. Jag har till exempel

här trampat på en hel del helig mark. Jag förväntar mig en vederbörlig tillrättavisning,

särskilt från de forskare vars erkännande, bidrag, patent..,

och andra maktattribut är beroende av att de försvarar sina vetenskapliga

ställning.

Ett barn kan förlåtas för ett sådant avfall, men äldre forskare är sällan utrustade

med dennagrad av artighet.  Därför har  karriärorienterade forskare en

konservativ hållning och håller sig på avstånd från  allt som ens luktar revolutionär

utmaning. Denna hållning bidrar till att hålla brödet på deras vetenskapliga bord.

Sammanfattningsvis kan man säga att minst fyra faktorer bär ansvaret för den smärtsamt

långsamma framväxten av nya principer:

i) vattenpolitikens fördärvade historia  har hållit forskarna borta,

ii) vatten är så vanligt att alla antar att de grundläggande frågorna har lösts.

iv) Att ifrågasätta de rådande principerna är en riskfylld verksamhet inom alla områden.

Dessa hinder har tillsammans lett till ett långvarigt stopp. Jag försöker göra mitt bästa

för att få fart på den avstannade motorn.

Framtiden

Vi började med att ställa en enkel fråga: varför finns det undantagsområden?

Ju mer vi letade, desto mer fann vi.  

Nyckeln till att göra framsteg på alla dessa områden måste innefatta en ny

vilja att erkänna att kejsaren inte har några kläder. Även de största

av vetenskapliga hjältar kan ha misstagit sig. Dessa vetenskapsmän var mänskliga: de

åt samma sorts mat som vi äter, hade samma passioner som vi har,

och led av samma svagheter som vi är benägna att ha. Deras idéer är

inte nödvändigtvis ofelbara. Det kan tyckas respektlöst, men om vi hoppas kunna

komma fram till den grundläggande sanningen, måste vi ha modet att ifrågasätta varje

och alla grundläggande antaganden.

Annars riskerar vi att döma oss själva till evig okunnighet.

Naturens hemliga regler

Vart sådana utforskningar kan leda kan ingen säga. Inom  

osäkerhetens domäner ligger charmen med den vetenskapliga strävan: genom att

obehindrat experimenterande, logiskt tänkande och en och annan god

tur att snubbla över det oväntade, kan vi börja belysa den naturens dolda områden.