ipccse |
IPCC kritiseras för orealistiska scenarier om tekniska lösningar
Måndagens rapport från FN:s klimatpanel IPCC, om hur världens länder ska kunna klara temperaturmålen i Parisavtalet, får nu kraftig kritik.
Flera forskare menar att de scenarier som panelen har lagt fram är alltför optimistiska och bygger på orealistiska antaganden om tekniska lösningar.
Scenarierna har i många år vilselett debatten, säger professor Kevin Anderson.
Alexandra Urisman Otto Sverker Lenas
DN:s klimatreporter Jannike Kihlberg ger dig veckans viktigaste läsning om klimatkrisen - nyheter, granskningar, fördjupningar och intervjuer.
Det handlar om så kallade "negativa utsläpp", som utgår från processer som fångar in och håller undan koldioxid från atmosfären. Naturligt sker dessa processer hela tiden - i hav, skogar, våtmarker och träskmarker. Men det finns också tekniska metoder, bland dem så kallad Carbon Capture and Storage, CCS, som fångar in utsläpp "vid skorstenen" till exempel i anslutning till stora industrier.
När den koldioxid som fångas in kommer från förbränning av biomassa, till exempel trä, kallas det bio-CCS eller BECCS. I statistiken räknas BECCS som minus, så kallade "negativa utsläpp". Den bakomliggande tanken är att den koldioxid som fångas in vid skorstenen redan har bundits en gång av biomassan som förbränns. Metoden har kritiserats, bland annat för att den i större skala hotar biologisk mångfald och konkurrerar med matproduktion.
Ytterligare en teknik för att skapa negativa utsläpp är Direct Air Carbon Capture and Storage (DACCS), som "dammsuger" koldioxid direkt ur luften.
På måndagen presenterade IPCC ett antal scenarier, som visar på olika vägar att klara temperaturmålen i Parisavtalet. I de flesta scenarier ingår antaganden om tillgång till stora mängder "negativa utsläpp". För att klara 1,5-gradersmålet räknar IPCC med ett årligt genomsnitt på ungefär fem miljarder ton BECCS och knappt två miljarder ton DACCS.
Men än så länge är tekniken inte i närheten av de nivåerna. Globalt har CCS i nuläget en kapacitet på omkring 40 miljoner ton, mycket långt ifrån de miljarder som är medräknade i modellerna. BECCS hade år 2018 en global kapacitet på omkring 1,5 miljoner ton. När det gäller luftdammsugaren DACCS är det ännu lägre siffror: 0.01 miljoner ton är den årliga nuvarande kapaciteten.
Fakta. Så mycket "negativa utsläpp" ingår i IPCC:s modeller
För att klara 1,5-gradersmålet räknar IPCC i de olika scenarierna med negativa utsläpp från BECCS på 30-780 miljarder ton och från DACCS på 0-310 miljarder ton - detta ackumulerat under perioden 2020-2100.
Utslaget på hela perioden skulle det ge ett årligt genomsnitt på ungefär fem miljarder ton BECCS och knappt två miljarder ton DACSS - om tekniken hade funnits på plats redan 2020.
Globalt har Carbon Capture and Storage, CCS i nuläget en kapacitet på omkring 40 miljoner ton.
Med "kapacitet" menas anläggningarnas förmåga att fånga in växthusgaser, inte hur mycket som faktiskt fångas in.
Källor: IPCC, IEA, Global CCS Institute
- Förväntningarna om att BECCS ska kunna suga upp miljarder ton av koldioxid från år 2050 är fullständigt orealistiska. Den verkliga potentialen för BECCS står i skarp kontrast mot den framträdande roll den får i många scenarier, säger Michael Norton, chef för EASAC, en organisation som samlar Europas vetenskapsakademier.
Michael Norton, chef för miljöprogrammet vid European Academies Science Advisory Council (EASAC), en organisation som samlar Europas vetenskapsakademier.
I en ny rapport varnar EASAC för att CCS-teknologin fortsätter att gå långsamt, att det går åt mer energi för att avskilja koldioxiden än man tidigare trott och att biomassan inte kommer att räcka till alla "negativa utsläpp".
Anders Hansson vid Linköpings universitet har forskat om CCS-teknik sedan 2003.
- Min tolkning av den nya rapporten är ganska dyster. För att få ihop 1,5-gradersmålet behöver IPCC-rapporten inte bara anta en radikal samhällsförändring och använda sig av naturliga, förbättrade kolsänkor. Den måste också förlita sig på storskalig teknikutveckling av ännu oprövad teknik, säger han.
Hansson menar att IPCC:s klimatekonomiska modeller ofta missförstås:
- De flesta klimatekonomer som gör modellerna ser dem inte som realistiska prognoser för en framtida verklighet, utan mer som tankeexperiment.
Hållbarhetsforskaren Wim Carton vid Lunds universitet menar också han att IPCC:s scenarier är orealistiska. Och de grundar sig enligt honom i politiska värderingar:
- Vad de klimatekonomiska modellerna försöker göra är att tala om hur vi kan minska utsläppen utan att förändra det nuvarande politiska och ekonomiska systemet. Och en grundregel i det systemet är att ekonomisk tillväxt inte får ifrågasättas. Skulle man, i stället för kostnadseffektivitet, prioritera biologisk mångfald, matproduktion eller klimaträttvisa - så skulle scenarierna se annorlunda ut, säger han.
Att modellerna överskattar betydelsen av "negativa utsläpp" riskerar att dölja den verkliga utmaningen - att mycket snabbt minska utsläppen. Det menar Kevin Anderson, professor i energi och klimat vid Manchester-universitetet och Uppsala universitet.
- Det kan låta extremt, men jag tror att de klimatekonomiska modellerna har skadat möjligheterna till utsläppsminskningar lika mycket som oljeindustrins aktiva ifrågasättande av klimatvetenskapen. Scenarierna har i många år vilselett debatten, säger han.
Kevin Anderson, professor i energi och klimat vid Manchester-universitetet och Uppsala universitet.
Christian Azar är professor i energi och miljö på Chalmers och har tidigare varit med och tagit fram modeller till IPCC:s scenarier. Han understryker att scenarierna inte ska läsas som facit på hur klimatmålen ska nås, utan endast ses som förslag.
- Det tolkas ibland som att IPCC säger att "det är den här vägen vi bör ta" men egentligen säger de bara "om vi följer den här utsläppskurvan, bedömer vi att vi kommer nå målet", säger han och tillägger:
- Negativa utsläpp kan fylla en unik funktion - eftersom globala nollutsläpp som bäst kan få temperaturen att stabiliseras. För att sänka temperaturen krävs negativa utsläpp. BECCS är en sådan möjlighet - som dock kommer med problemet att det kräver stora arealer, som i sin tur kan hota ekosystem och matproduktion. Därför är den rimliga strategin nu att försöka minska utsläppen så mycket som möjligt men också utveckla tekniker för negativa utsläpp.
alexandra.urisman@dn.se sverker.lenas@dn.se
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
|