ipccse

IPCC kritiseras för orealistiska scenarier om tekniska lösningar

Måndagens rapport från FN:s klimatpanel IPCC, om hur världens länder

ska kunna klara temperaturmålen i Parisavtalet, får nu kraftig kritik.

Flera forskare menar att de scenarier som panelen har lagt fram är

alltför optimistiska och bygger på orealistiska antaganden om tekniska

lösningar.

Scenarierna har i många år vilselett debatten, säger professor Kevin

Anderson.

Alexandra Urisman Otto

Sverker Lenas

DN:s klimatreporter Jannike Kihlberg ger dig veckans viktigaste läsning

om klimatkrisen - nyheter, granskningar, fördjupningar och intervjuer.

Det handlar om så kallade "negativa utsläpp", som utgår från processer

som fångar in och håller undan koldioxid från atmosfären. Naturligt

sker dessa processer hela tiden - i hav, skogar, våtmarker och

träskmarker. Men det finns också tekniska metoder, bland dem så kallad

Carbon Capture and Storage, CCS, som fångar in utsläpp "vid skorstenen"

till exempel i anslutning till stora industrier.

När den koldioxid som fångas in kommer från förbränning av biomassa,

till exempel trä, kallas det bio-CCS eller BECCS. I statistiken räknas

BECCS som minus, så kallade "negativa utsläpp". Den bakomliggande

tanken är att den koldioxid som fångas in vid skorstenen redan har

bundits en gång av biomassan som förbränns. Metoden har kritiserats,

bland annat för att den i större skala hotar biologisk mångfald och

konkurrerar med matproduktion.

Ytterligare en teknik för att skapa negativa utsläpp är Direct Air

Carbon Capture and Storage (DACCS), som "dammsuger" koldioxid direkt ur

luften.

På måndagen presenterade IPCC ett antal scenarier, som visar på olika

vägar att klara temperaturmålen i Parisavtalet. I de flesta scenarier

ingår antaganden om tillgång till stora mängder "negativa utsläpp". För

att klara 1,5-gradersmålet räknar IPCC med ett årligt genomsnitt på

ungefär fem miljarder ton BECCS och knappt två miljarder ton DACCS.

Men än så länge är tekniken inte i närheten av de nivåerna. Globalt har

CCS i nuläget en kapacitet på omkring 40 miljoner ton, mycket långt

ifrån de miljarder som är medräknade i modellerna. BECCS hade år 2018

en global kapacitet på omkring 1,5 miljoner ton. När det gäller

luftdammsugaren DACCS är det ännu lägre siffror: 0.01 miljoner ton är

den årliga nuvarande kapaciteten.

Fakta. Så mycket "negativa utsläpp" ingår i IPCC:s modeller

För att klara 1,5-gradersmålet räknar IPCC i de olika scenarierna med

negativa utsläpp från BECCS på 30-780 miljarder ton och från DACCS på

0-310 miljarder ton - detta ackumulerat under perioden 2020-2100.

Utslaget på hela perioden skulle det ge ett årligt genomsnitt på

ungefär fem miljarder ton BECCS och knappt två miljarder ton DACSS - om

tekniken hade funnits på plats redan 2020.

Globalt har Carbon Capture and Storage, CCS i nuläget en kapacitet på

omkring 40 miljoner ton.

Med "kapacitet" menas anläggningarnas förmåga att fånga in

växthusgaser, inte hur mycket som faktiskt fångas in.

Källor: IPCC, IEA, Global CCS Institute

- Förväntningarna om att BECCS ska kunna suga upp miljarder ton av

koldioxid från år 2050 är fullständigt orealistiska. Den verkliga

potentialen för BECCS står i skarp kontrast mot den framträdande roll

den får i många scenarier, säger Michael Norton, chef för EASAC, en

organisation som samlar Europas vetenskapsakademier.

Michael Norton, chef för miljöprogrammet vid European Academies Science

Advisory Council (EASAC), en organisation som samlar Europas

vetenskapsakademier.

I en ny rapport varnar EASAC för att CCS-teknologin fortsätter att gå

långsamt, att det går åt mer energi för att avskilja koldioxiden än man

tidigare trott och att biomassan inte kommer att räcka till alla

"negativa utsläpp".

Anders Hansson vid Linköpings universitet har forskat om CCS-teknik

sedan 2003.

- Min tolkning av den nya rapporten är ganska dyster. För att få ihop

1,5-gradersmålet behöver IPCC-rapporten inte bara anta en radikal

samhällsförändring och använda sig av naturliga, förbättrade kolsänkor.

Den måste också förlita sig på storskalig teknikutveckling av ännu

oprövad teknik, säger han.

Hansson menar att IPCC:s klimatekonomiska modeller ofta missförstås:

- De flesta klimatekonomer som gör modellerna ser dem inte som

realistiska prognoser för en framtida verklighet, utan mer som

tankeexperiment.

Hållbarhetsforskaren Wim Carton vid Lunds universitet menar också han

att IPCC:s scenarier är orealistiska. Och de grundar sig enligt honom i

politiska värderingar:

- Vad de klimatekonomiska modellerna försöker göra är att tala om hur

vi kan minska utsläppen utan att förändra det nuvarande politiska och

ekonomiska systemet. Och en grundregel i det systemet är att ekonomisk

tillväxt inte får ifrågasättas. Skulle man, i stället för

kostnadseffektivitet, prioritera biologisk mångfald, matproduktion

eller klimaträttvisa - så skulle scenarierna se annorlunda ut, säger

han.

Att modellerna överskattar betydelsen av "negativa utsläpp" riskerar

att dölja den verkliga utmaningen - att mycket snabbt minska utsläppen.

Det menar Kevin Anderson, professor i energi och klimat vid

Manchester-universitetet och Uppsala universitet.

- Det kan låta extremt, men jag tror att de klimatekonomiska modellerna

har skadat möjligheterna till utsläppsminskningar lika mycket som

oljeindustrins aktiva ifrågasättande av klimatvetenskapen. Scenarierna

har i många år vilselett debatten, säger han.

Kevin Anderson, professor i energi och klimat vid

Manchester-universitetet och Uppsala universitet.

Christian Azar är professor i energi och miljö på Chalmers och har

tidigare varit med och tagit fram modeller till IPCC:s scenarier. Han

understryker att scenarierna inte ska läsas som facit på hur

klimatmålen ska nås, utan endast ses som förslag.

- Det tolkas ibland som att IPCC säger att "det är den här vägen vi bör

ta" men egentligen säger de bara "om vi följer den här utsläppskurvan,

bedömer vi att vi kommer nå målet", säger han och tillägger:

- Negativa utsläpp kan fylla en unik funktion - eftersom globala

nollutsläpp som bäst kan få temperaturen att stabiliseras. För att

sänka temperaturen krävs negativa utsläpp. BECCS är en sådan möjlighet

- som dock kommer med problemet att det kräver stora arealer, som i sin

tur kan hota ekosystem och matproduktion. Därför är den rimliga

strategin nu att försöka minska utsläppen så mycket som möjligt men

också utveckla tekniker för negativa utsläpp.

alexandra.urisman@dn.se

sverker.lenas@dn.se

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras

ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter

förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet

och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer

här.