https://www.joboneforhumanity.org/the_big_ipcc_climate_sen
IPCC:s stora fel i klimatkänsligheten ger upphov till fler tvivel om en överlevnadsbar framtid!
I årtionden har världens erkänt ledande auktoritet i fråga om klimatförändringar, FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC), plågats av problem med klimatberäkningar och politisering av klimatförändringar. Här är dess senaste!
Job one for Humanity Redaktörens framåtblick
IPCC har just släppt sin senaste klimatrapport för 2022. Hur dålig denna nya 2022 års klimatrapport än verkar så är den fortfarande grovt underskattad!
IPCC:s historia av klimatberäkningsproblem och andra fel inkluderar:
a. politiseringen av klimatvetenskapen,
b. allvarliga fel i deras beräkningar och antaganden, och
c. allvarliga utelämnanden av datormodellering.
Punkterna a, b och c ovan leder alla till engrov underskattning av de nuvarande konsekvenserna av klimatförändringarna, tidtabellerna och botemedlen. Den nya artikeln nedan handlar om ett annat allvarligt beräkningsfel i IPCC:s klimatförändringar. Det kallas IPCC:s klimatkänslighetsfel.
Klimatkänslighet är ett kritiskt mått inom klimatvetenskapen, och det används som en matematisk konstant i de olika formler som IPCC använder för många av sina klimatberäkningar och förutsägelser .Klimatkänsligheten mäter hur mycket jordens yta kommer att svalna eller värmas efter att en viss faktor orsakar en förändring i klimatsystemet, t.ex. hur mycket den kommer att värmas vid en fördubbling av koncentrationen av koldioxid i atmosfären .
Det är viktigt att se till att man använder rätt klimatkänslighet i datormodeller för klimatet. Omman har fel på denna matematiska konstant förklimatkänslighet kommer all riskbedömning och klimatplanering som bygger på denna felaktiga konstantnivå för klimatkänslighet att vara felaktig och farlig för alla som förlitar sig på den. Detta nya fel i klimatkänsligheten gör att IPCC:s nuvarande klimatförändringskonsekvenser, tidsplaner för konsekvenserna och lösningar underskattas med ytterligare cirka 25 procent .
I följande artikel diskuteras IPCC:s klimatkänslighetsfel ingående. Den är full av klimatkänslighetsvetenskap, men de flesta kan ändå förstå den.
När du läser den bör du komma ihåg att för att fastställa det korrekta spektrumet för bedömning av klimatrisker och hot bör man alltid använda det högre klimatkänslighetsintervallet för att föreställa sig det verkliga risk- och hotspektrumet som man står inför.
I artikeln nedan är det du som får vara domare om IPCC har underskattat modellprognoserna för framtida klimatförändringar med upp till 25 % eller mer genom att snedvrida beräkningarna av klimatkänsligheten till förmån för globala fossilbränsleintressen .
Följande avsnitt om klimatkänslighet i denna artikel har skrivits av Peter Carter. Peter Carter var expertgranskare för FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) femte utvärdering av klimatförändringarna (AR5, 2014) och IPCC:s särskilda rapport om 1,5ºC från 2018. År 2018 publicerade han Unprecedented Crime: Climate Science Denial and Game Changers for Survival, som han skrev tillsammans med Elizabeth Woodworth. Han publicerar sig om klimatförändringar, biologisk mångfald och miljöhälsa.
IPCC gör ingen adekvatriskbedömning av denglobala klimatförändringen
IPCC:s sjätte bedömning av klimatkänsligheten 2021 är fatalt bristfällig, vilket gör hela bedömningen fatalt bristfällig för beslutsfattande.
Klimatkänslighet är det grundläggande mått som används vid datormodellering av klimatförändringar. Den avgör hur mycket och hur snabbt den globala medeltemperaturen (land- och havstemperatur) kommer att öka under de kommande århundradena till följd av en ökad koncentration av koldioxid i atmosfären.
Ursprungligen, på 1980-talet, valdes denna klimatkänslighet som ett enda fast mått på en ökning med 3 °C (från den förindustriella perioden) om koldioxidhalten i atmosfären fördubblades, trots att modellerna alltid har gett ett mycket brett intervall för klimatkänsligheten. En slutsats från en workshop om klimatet som IPCC genomförde 2004 var dessutom att "känsligheten inte kan vara en enda global siffra".
Innan jag klagar på IPCC:s dåliga vetenskaplighet måste jag säga att de viktigaste och mest sanningsenliga uttalandena om klimatförändringar någonsin gjordes av IPCC:s ordförande vid FN:s två senaste klimatkonferenser.
Vid öppnandet av FN:s COP25 i Madrid (2 dec 2019) sade IPCC:s ordförande Hoesung Lee följande:
"Låt mig börja med att påminna er om att våra bedömningar visar att en stabilisering av klimatet innebär att utsläppen av växthusgaser måste börja nå en topp från och med nästa år." De globala utsläppen måste minska till 2020!
Vid öppnandet av FN:s Glasgow COP26 (31 oktober 2021) sade han:
"Det är nu otvetydigt att mänsklig påverkan orsakar klimatförändringar, vilket gör att extrema händelser blir vanligare och allvarligare. Den globala uppvärmningen på 1,5°C och 2°C kommer att överskridas under detta århundrade om inte omedelbara, snabba och storskaliga minskningar av utsläppen av växthusgaser, särskilt koldioxid och metan, sker inom den närmaste framtiden." Deglobala utsläppen måste minska nu för att det ska finnas en chans att begränsa sig till de katastrofala 2 °C.
Detta ignorerades fullständigt av alla berörda parter som än i dag hävdar att den globala uppvärmningen kan begränsas till 1,5 °C. Detta är en absurd och vilseledande lögn. Som IPCC:s 1,5°C-rapport från 2018 och den sjätte utvärderingen från 2021, arbetsgrupp 1 The Science, sade, innebär det nuvarande utsläppsscenariot att världen hamnar på 1,5°C runt 2030. Detta är nu absolut oundvikligt.
Båda dessa två viktigaste klimatvetenskapliga uttalanden har dock inte rapporterats alls, trots att IPCC lade ut dem som medieuppgifter.
Datormodeller som utformats av experter används för att uppskatta hur det globala klimatet, haven och landområdena kommer att förändras på grund av utsläppen av växthusgaser (GHG) för global uppvärmning. I varje skede av prognoserna, från en ökning av koldioxid i atmosfären till global uppvärmning av ytan och till smältning av Arktis havsis (till exempel), förutspår datormodellerna ett mycket brett spektrum av resultat.
Det finns därför allvarliga grundläggande brister i IPCC:s sjätte utvärdering (AR6) av klimatförändringarna. IPCC har inte bara förkastat risker, utan har också kommit fram till en klimatkänslighet som är lägre än de senaste modellerna.
Det finns inget inom klimatvetenskapen som är viktigare än klimatkänsligheten, eftersom det är det mått som används för att beräkna hur mycket den genomsnittliga yttemperaturen värms upp för varje given koncentration av koldioxid i atmosfären.
När det gäller bedömningen av klimatförändringar har klimatkänsligheten alltid varit en enda - praktiskt taget oförändrad - ökning av den globala medeltemperaturen, beräknad på grund av en fördubbling av koldioxid i atmosfären. Den definieras som den ultra-långsiktiga jämviktsklimatkänsligheten (ES), som tar många hundra år.
Metriken fås fram genom datorprojektering av ökningen av den globala yttemperaturen i långsiktig jämvikt med en fördubbling av koldioxid i atmosfären. Datormodellerna resulterar i ett mycket brett spektrum av temperaturökningar. IPCC:s femte utvärdering från 2014 har ett "troligt" intervall för klimatkänsligheten på upp till 4,5 °C, men IPCC gav samma fasta 3 °C för beslutsfattandet. Den sjätte bedömningen från 2021 gav ett troligt övre intervall på 5 °C, men IPCC gav fortfarande bara samma fasta 3 °C för beslutsfattande. När det gäller risk är detta uppenbarligen fel nummer att välja. Rätt siffra för beslutsfattande är den övre delen av det "sannolika intervallet" (IPCC). Detta var 4,5 °C år 2014 och, med nya modeller, 5 °C år 2021.
Det finns ett annat skäl till varför klimatkänsligheten måste vara minst 4,5 °C om inte 5 °C. Om man tillämpar den enda 3 °C för att prognostisera en temperaturökning får man också ett mycket brett intervall som blir större med tiden när temperaturen stiger högre. I det värsta scenariot (som världen förresten är inne på) ger IPCC en temperaturökning på 2,4 °C år 2050, men IPCC säger att det "sannolika intervallet" är upp till 3 °C, och år 2100 ökar intervallet till 5,7 °C - medan IPCC anger 4,4 °C för beslutsfattandet. I det bästa scenariot för 2050 anger IPCC 1,6 °C, men det troliga övre intervallet är 2 °C.
IPCC tar medianen av detta intervall, men den bästa modellprognosen kan vara den som visar den högsta nivån. Som en enda fast temperaturökning har klimatkänsligheten alltid varit bristfällig för framtida prognoser, och AR6 gör den ännu värre. Den användes ursprungligen som en fast standard för att jämföra de olika klimatmodeller som utvecklats av olika klimatcentrum. IPCC:s klimatkänslighet tar inte hänsyn till ökade koncentrationer av de andra viktigaste växthusgaserna, metan och lustgas, som forskarna antar inte gör någon skillnad.
IPCC inkluderar inte i sin klimatkänslighet den extra uppvärmning som orsakas av stora planetariska källor till förstärkande återkopplingar, inte heller den skada som uppvärmningen orsakar på skogarna och som minskar deras kapacitet som kolsänka, och inte heller den minskade kolsänka i haven som orsakas av uppvärmning av haven.
I de nya modellerna (CMIP6) beräknades mycket högre känslighet, vilket till stor del berodde på bättre representationer av återkopplingen från moln när temperaturen ökar.
I själva verket har det alltid funnits enskilda modellresultat med en känslighet som är mycket högre än de 3 °C som IPCC använder.
Om man går tillbaka till den femte utvärderingen 2014 fanns det några modeller som genom att studera faktiska molnförändringar noggrant hade kommit fram till värden som var mycket högre än 3 °C och med övre gränser som var ännu högre. Fyra av tio modeller hade en övre gräns som var dubbelt så hög som det medelvärde på 3 °C som användes. Dessa övre gränser var så extremt mycket högre än 3 °C att det blev nödvändigt att tillämpa en högre känslighet än 3 °C.
Sammanfattningsvis har IPCC manipulerat den sjätte utvärderingens mest avgörande siffra, vilket gör den verkligt fatalt felaktig på ett sätt som utsätter framtiden för en klimatkatastrof, vilket inte gynnar någon annan än fossilbränsleindustrin. Det är grundläggande för riskbedömning att det högre talet - inte det enda medianvärdet - används för framtida prognoser. Skillnaden mellan en klimatkänslighet på 3 °C och 4,5 °C är liv och död för vår framtid och allt liv. (Slutet av Peter Carters artikel.)
Nedan följer illustrationer som visar IPCC:s klimatkänslighet och den mycket högre klimatkänslighet som skapats av andra kvalificerade klimatforskare eller klimatforskningsorganisationer.
Trots att betydligt högre klimatkänsligheter är det lämpliga valet av känslighet, använder IPCC återigen i sin nyaste rapport från 2021 den lägre uppskattningen av klimatkänsligheten på 3C för att blidka sina anhängare som producerar och använder fossila bränslen!
