Theory-285

Detta kapitel förutsätter att Theory-285 stämmer och det förklaras i detalj varför.

 

Grunden ligger i att verkligen förstå klimat-krisen. Alla kan förstå dessa teoretiska sidor.

Det lönar sig att lägga möda på dessa två teori-kapitel.

 

Om klimatkänsligheten är 3 så stiger jorden +3C för varje fördubbling av CO2 halten.

Om klimatkänsligheten är 36 så stiger jorden +36C för varje fördubbling av CO2 halten.

 

IPCC har under 40 år hävdat klimatkänslighet=3  och detta kallar vi Theory-450

Theory-285  hävdar däremot klimatkänslighet=36 och bevisen kommer här:

 

År 1700 hade jordens atmosfär 275 ppm CO2.   Det innebär att på 1 miljon liter luft så

finns det 275 liter av växthusgasen koldioxid. (CO2)

Detta anses vara ett för-industriellt tillstånd. Om jorden hade stannat på denna nivå

så vore långtids-stabilitet möjlig och en stabil nivå på oceanerna.

Vi kan förknippa 275 ppm med övertemperatur = 0C  

 

Mätningar med hjälp av iskärnor i antarktis visar att jorden nått kritiska +2C övertemperatur  

fyra gånger under sista 500,000 åren.

 

Till höger i diagrammet, för 129,000 år sedan ser vi tidsperioden Eemian som hade

+2C övertemperatur.  Detta gav 10 m högre oceaner och det gav superstormar som

kunde flytta 1000 ton tunga klippblick. Prof James Hansen berättar om detta på YouTube

(se Hansen Superstorms). Därifrån ser vi hur farlig +2C övertemperatur verkligen är.

 

 

 

clip4746

 

 

Från Vostok mättes övertemperaturen till +2C. Med andra metoder har man kunnat studera verkan

av denna värmeperiod.

Det är normalt i all vetenskap att man ställer upp ett axiom eller postulat. Sedan utvecklar man en teori

efter detta och undersöker om denna teori kan vara användbar.

 

Låt oss kalla detta axiom  "Theory-285"

 

Axiomet är dessa två punkter

275 ppm   =>  0C

285 ppm  =>  +2C

 

Mer behövs inte för att skapa Theory-285, som i sin tur har potential att ge en helt annorlunda

klimatpolitik.    

 

Redan Prof Svante Arrhenius  (1859-1927)  använde ett logaritmiskt förhållande mellan ppm CO2

och global temperatur.  IPCC använder samma sätt att beräkna klimatkänslighet (=cs).

 

Om cs=36 så ökar den globala temperaturen med 36 C för varje  fördubbling av koldioxidhalten.

 

Denna formel kan skrivas  t = 1.422*cs*ln(ppm/275)  

Här kan vi lätt räkna ut jordens förväntade övertemperatur

för varje ppm CO2 halt mellan 275 ppm och 100%

och den tar hänsyn till den klimatkänslighet cs som man anser att jorden uppvisar.

IPCC har hävdat cs=3 under 40 år och Theory-285 hävdar cs=36.  

En linje genom axiomets två punkter ger cs=36. Detta syns tydligt i nedanstående diagram.

 

Det märkliga är då att allt annat också stämmer väldigt bra. Allting bekräftar cs=36.

 

Jorden får 420C övertemperatur när atmosfären är 100% CO2   . NASA bekräftar detta.

Linjen passar fint i alla mätpunkter från iskärnorna, trots mycket brus.

Linjen passar till de två punkter som vi observerat

Prognoser som utvecklades efter detta år 2008 stämde exakt 2008-2021.

 

scatter_275_550_ppm_gif2

Theory-285 är väldigt enkel

och ger dessa viktiga slutsatser:

 

Jorden visar gång på gång att detta verkar vara vår planets inneboende egenskaper.

 

§1   CO2 halten 275 ppm  ger en stabil jord. Den enda hållbara lösningen är att snabbt komma tillbaka dit.

Största delen av klimatpolitiken måste fokusera på detta mål.  Det ger 0C övertemperatur  

 

 

§2   CO2 halten 285 ppm  innebär gång på gång en farlig nivå. Sist jorden hade  285 ppm var år 1895.

Om alla utsläpp stoppats då  så hade jorden ca 700 år senare nått katastrofala +2C övertemperatur,

10 m högre ocean  och superstormar som kan flytta 1000 ton tunga klippblock.

Tidsperioden Eemian visar oss konsekvenserna av +2C

 

§3 All CO2-budget tog slut år 1895. Man kan inte sälja utsläppsrätter eftersom man inte kan sälja något som inte finns.

Det finns inget utrymme att släppa ut CO2 över den farliga nivån 285 ppm. (Vi är nu på 415 ppm)

 

§4 Jordens temperatur kan inte börja sjunka förrän CO2 halten går under 285 ppm.

 

§5 Det kan inte finnas några scenarior i några sammanhang med sjunkande eller konstanta

temperaturer i någon del av diagrammen så länge CO2 ligger över 285 ppm.  Även om

alla utsläpp stoppas så fortsätter temperaturna att stiga.

 

§6 Parisavtalet med +1.5 C  förefaller väldigt klokt och viktigt

eftersom +2C är en mycket farlig övertemperatur. Världens länder tycks vara eniga

om detta.

 

 

Andra perspektiv - Samma slutsatser

 

Man kan se på verkligheten från helt andra håll men komma fram till samma resultat.

Det finns exempelvis många vetenskapliga undersökningar om hur oceanens nivå ändrats

med CO2 halten.  

 

Även här ser vi att 275 ppm ger det vi uppfattar som normal havsnivå (=0)

Man kan sedan försöka sig på en extrapolering (regressionsanalys)

Med en enda blick så ser nog alla att nuvarande CO2 halt på 420 ppm kommer att ge

en ocean som är minst 30 m högre eller kanske rent av 50 m högre.

Vi har en tidsinställd bomb och enda lösningen är att snabbt

backa tillbaka till 275 ppm CO2.

 

sealevel

Här ser vi oceanernas höjd  nu (0)  och  ända till 200 tusen år tillbaka

Man ser tydligt tidsperioden Eemian för 129,000 år sedan som hade +2C

övertemperatur, 285 ppm CO2, 10 m högre ocean och superstormar som kunde flytta

1000 ton tunga klippblock.  

 

image043

 

Vid sista istiden låg havsnivån140 m lägre.  Därför finns ex. massor av lämningar av

mammut på nordsjöns botten, som då var fast mark.

 

År 1895 hade jorden åter 285 ppm CO2. Om alla utsläpp hade stoppats då

så hade jorden nått +2C  ungefär 700 år senare.

Med +2C så följer allt det som hände under Eemian för 129,000 år sedan.

 

Forskningsstationen Vostok nära sydpolen har levererat mycket värdefulla data under sista 50 åren.

Här är mätpunkterna som visar historiska sambandet mellan ppm CO2  i atmosfären

och global temperaturavvikelse.

clip0018  

275 ppm CO2 som  inträffade år 1700 räknas som noll-nivå.

Då var jorden i stabilitet utan övertemperatur.

Däremot är 285 ppm en farlig nivå som gång på gång givit +2C övertemperatur.

 

 

Vi kan dra en linje mellan dessa två punkter och dra ut den så långt att vi når  2 x 275 =

550 ppm. Sedan är det bara att räkna rutor och konstatera att klimatkänsligheten är ca 36

 

Den som är mer teoretiskt intresserad kan räkna fram  KlimatKänslighet=cs

TempAvvikelse för viss ppm= ta =  (cs *1.442695041)* ln((ppm)/(275))

De två punkterna ger ett ekvationssystem

0= (cs *1.442695041)* ln((275)/(275))

2= (cs *1.442695041)* ln((285)/(275))

Lösning:    cs=38.8

 

 

Vi ser också på de svarta punkterna att klimatkänsligheten var lite lägre i djupaste istid.

190 ppm -8C

200 ppm  -7.2 C

ger cs=23

 

Allt tyder på att klimatkänsligheten ökar exponentiellt genom självförstärkande effekter.

Om vi dessutom betraktar hur metanhalten beror på CO2 halten så uppstår en

svårtolkad scatterplot. Om nedanstående röda regressionsanalys är korrekt

så kan man dra följande slutsatser:

 

1. Växthuseffekten av metan överstiger snart växthuseffekten av CO2

2. Klimatkänsligheten närmar sig i så fall cs=100

3. Klimatet riskerar att skena okontrollerat.

 

Omfattande forskning kring detta efterlyses. Nuvarande felaktiga klimatkänslighet=3 från IPCC

blockerar fokuseringen på det viktigaste  och det blockerar utvecklingen av nödvändig ny teknik.

 

clip4735

Viktiga Slutsatser

 

Vostok Scatterplot visar vår planets inneboende egenskaper.

 

§6   Klimatkänsligheten har varierat mellan 20 och 40 under sista 500,000 åren

 

§7 Klimatkänsligheten kan i dagsläget ligga mellan 50 och 100

om metan och andra förstärkande effekter räknas med. Intensiv forskning

bör fokuseras på detta eftersom detta måste vara grunden för klimatpolitiken.

Det finns knappast viktigare siffror.

 

§8.  Prof Svante Arrhenius lutade åt  klimatkänslighet=6. Han kunde inte veta att

Vostok iskärnor långt senare visade   klimatkänslighet= 20  - 40

IPCC har hållit fast vid klimatkänslighet=3 sista 40 åren vilket givit världen grovt felaktiga klimatlagar.

 

Om vi lägger in alla mätpunkter från Vostok iskärnor så visar dessa sambandet

mellan CO2 halt och global övertemperatur. Det blir ett moln av punkter

som dock har en viss riktning.  

Om vi sedan lägger in alla mätpunkter från NASA verkliga mätningar

på global temperatur i relation till CO2 så blir det en pinne med avvikande

riktning.

 

Tips: Sätt  upp denna på väggen och fundera varje dag på vad diagrammet

egentligen säger. Ett spännande detektivjobb.

scatter_vostok_nasa

Från denna enkla bild kan vi få all den kunskap som behövs för att lösa klimatgåtan.

 

Det går bra att tjuv-titta på lösningen:

 

Två scenarior:

1. Antag att CO2-halten ökar från 300 till 400 ppm mycket snabbt.(Ett enda år).

Jorden behöver 600-800 år för att reagera.

Ett så  snabbt utsläpp märks alltså inte på jordens temperatur.

Det blir en rak linje, en pinne som sticker ut på detta sätt i diagrammet.  

Övriga punkter är Vostok-mätningarna på iskärnor. Alla dessa punkter har haft

många tusen år på sig att stabiliseras.

scatter_vostok_nasa_quick_300ppm-410ppm

Om man inte tar hänsyn till tidskonstanten eller känner till den så kunde

man påstå att klimatkänsligheten blir lägre ju fortare en viss mängd CO2

släpps ut. Klimatkänsligheten är 36 men ser ut att vara 3 med 1900-talets

höga utsläppstakt. Temperaturerna har inte ens börjat stabiliseras.

+1C är avklarad, +20 till +25 återstår.

 

Om världen släppt ut lika mycket CO2 under 1900-talet men dubbelt så

snabbt, så hade jorden nått 420  ppm redan 1950. Då hade man sett och

rapporterat klimatkänslighet=1.5

Siffran ser ut att bli lägre ju fortare utsläppen sker.

 

Om världen släppt ut lika mycket CO2 mellan 1900-1910, så hade man

också nått 420.Då hade man sett och rapporterat klimatkänslighet= 0.1

Siffran ser ut att bli nästan noll om utsläppen går riktigt fort.

 

Skall vi ställa upp följande regel ?

 

§§§  Ju fortare utsläppen görs desto mindre blir klimatkänsligheten.

Om utsläppen görs tillräckligt fort så blir de helt ofarliga.

 

Detta är ju minst sagt korkat men det är exakt så som IPCC och SMHI

tycks tänka när man hävdar klimatkänslighet=3. Det är exakt detta

som vår klimatlag säger mellan raderna.  

 

Det är alltså den svindlande snabbheten i 1900-talets utsläpp som gör

att siffran blir så låg som 3. En paradox som nu borde vara genomskådad !  

 

Scenario 2.

Om CO2 släpps ut väldigt långsamt, exempelvis under 5000 år

så kommer utsläppen att hinna stabiliseras och ge en linje i harmoni med VOSTOK iskärnor.

 

.scatter_vostok_nasa_800years

 

Intressant att verkligheten faktiskt ser ut  som nedanstående graf:

 

Det är bara att kolla NASA's mätningar och VOSTOK iskärnor

så får man exakt nedanstående bild.

Alla mätningar som sticker ut som en pinne är unga mätningar.

I detta fall NASA's mätningar år 1900-2020.

Dessa har inte haft tid nog att stabiliseras. Därför pekar pinnen ut.

 

Vi kan fokusera på den punkt som släpptes ut nu, vid 420 ppm

Enl. NASA verkliga mätningar så stiger temperaturen just nu

med 0.035 C/år.  Den skall upp till 20C eller 25C för att

komma i harmoni med Vostok.

 

Stabiliseringen kommer då att ta   25/0.035=714 år

En enda blick på denna enkla bild avslöjar alltså

storleksordningen på jordens tidskonstant. (600-700 år) .

 

Denna enda bild säger allt vi behöver för att skapa en

fungerande och sann klimatpolitik.

 

scatter_vostok_nasa

Det är uppenbart att den sanna klimatkänsligheten är av

storleksordning 36 och att tidskonstanten mellan CO2 och

resulterande temperatur är av storleksordning 600-800 år.

 

Genom att använda detta så kunde en prognos göras 2008 -2020 som i

backspegeln visade sig helt träffsäker. IPCC's  prognos för samma

period var en katastrof eftersom den jobbade med klimatkänslighet=3.

 

På följande sidor visas den enkla matematiken bakom en sådan prognos.

Därifrån kan vi också räkna ut hur mycket CO2 som måste tas bort från

atmosfären per år för att parisavtalet skall respekteras.

 

Abtei Brauweiler som började byggas på 800-talet fanns år 1700 när

jorden hade 275 ppm CO2.  En stabil värld som vi måste återkomma

till genom att göra ett kvalitets-arbete med atmosfären..

image020